jag skulle gjort tusen saker idag, och av en händelse så blev jag och sitta och titta igenom papprena för hur vårt stora arbete skulle se ut. kaffet hamna i vrångstrupen när jag läste att inlämningen var den 21 maj. alltså inte 25 maj som jag gått och trott. i förmiddags hade jag bara resultatdelen klar. nu är alla delar klara efter ex antal timmars sittande. referenser är inte riktigt okej ännu, några stavfel har jag sett när ja snabbt kollat igenom, så lite pyssel är det kvar innan den är färdig för inlämning. men arbetet i stort är klart i alla fall. hujeda va skönt!

kommer ju tillbaks (hoppas jag) den 21 maj på dagen, så får ta tiden fram till midnatt med att pyssla med alla små stavfel och referenssäkra texten ytterliggare.

skulle lägga tid på det andra arbetet ja tänkt lämna in idag, men det får bli imorgon efter jobb. tänkte städa idag.. städa rummen och fisken.. packa... laga mat..fota ett halsband till affärn.. hum?! hur mycket blev gjort? inget. nååå allt får bli morgondagens panik istället. nu snabbt hoppa i duschen innan tisdagen är här.

jahapp... då var fasen snart dagen här. kändes väldigt långt borta i tiden när det bokades biljetter. världens största zoofackhandel i tyskland. kommer ju bli spännande, men är så nervös över flygningen så ja tror ja får magsår.

hur ska detta gå? vill ju inte få panikångest.

nå.. ullis får väll sitta och torka tårar och krama mig.

ska åka me både Ullis och Emelie. Så himla roligt att vi faktiskt hittar på något ihop.

nja är ingen ide att skriva något mer känner jag. blir ju bara mera nervös när ja skriver om det. prioritet idag är att jag hittar ro till mina studier. behöver fixa ordning resultatdelen i ena arbetet och börja skriva lite på diskussionen. sen måste ja sitta med ett arbete om beteendeproblem. det är iofs klart, men måste granska mina källor osv. och sedan skicka in.

riktigt illa kan det tydligen gå. och här är ett exempel. lite konstigt att hon har så tidiga minnen och ibland tycker ja han som leder samtalet ställer ganska ledande frågor till henne. vet inte sanningsgraden i denna men stämmer det är det riktigt otäckt.

för några månader sedan visade min kompis Linda att hon var med i något som hette Buzzador. där fick man prova olika kampanjer och dela med sina vänner/släktingar och arbetskamrater. Tyckte själv det lät jätte spännande så jag anmälde mig också. ganska fort fick jag ett erbjudande om filmer, något som passar mig perfekt då jag ser på film många gånger i veckan. erbjudandet var att se under två månader gratis. Lovefilm heter företaget som skickar ut dessa filmer. och fort går det, redan efter två dagar brukar jag ha nya filmer hemma i brevlådan. inget kostar det att skicka tillbaks dem heller. kryssar bara i vilka jag vill se på deras sida, sen väljer de åt mig vilka som dom har hemma för stunden, hem kommer dem och jag återsänder dem i samma kuvert som jag fått dem i. hur smidigt som helst!

http://www.lovefilm.se/welcome/home.html

är du sugen på att själv bli en Buzzador?

www.buzzador.com

en lättsam arbetsdag avklarad och nu sitter jag här och myser hemma. med levande ljus och ett glas vin, dageby surrandes i bakrunden och funderar. kommit en bit på ett arbete till skolan. känner mig nöjd, nu när jag känner att jag har kontroll över studierna igen. liten plan för framtiden har jag äntligen. det kan räcka med ett års pluggande till sen kan jag vara såpass klar att jag kan börja hoppa in och jobba lite med det jag vill. efter det är det i alla fall bara ett halvårs studier kvar. är jag verkligen så här nära mitt mål?? tanken är så sjukt skrämmande. och ett och ett halvt år kan kännas länge, men om allt ska gå i denna takt föds rädslan att jag att snart står där. VAD gör jag då??

innerst inne i mina drömmar står jag ju inte där själv. innerst inne står jag ju där med någon jag vill dela mitt liv med och dela mina mål med och som känner likadant själv. och jag är inte beredd på att ha en gård själv. för det kommer bli övermäktigt för mig. och allt jag tar tag i och allt jag vill göra får jag på något vis gjort. jag klarar av att förverkliga det jag vill alldeles själv men det betyder inte att jag vill vara ensam.

jag är nu 27 år, har ett boende i göteborg. och har alla mina ägodelar 60 mil ifrån mig. jag har suttit här nere ett år nu och lyckats få en vän. och jag är inte socialt aktivt sökande av naturen heller. det enda jag levt för under ett år är mina studier, och lyckats överleva på att jag tagit mig över till åland några gånger för att kunna umgås med mina andra vänner. jag är så socialt törstande så det finns inte på världskartan.

under åren som gått har jag valt bort både det ena och det andra ur mitt liv, i en tro på att det ska bli bättre för mig längre fram. även fast jag kan vara ledsen för en hel del så skulle jag inte göra saker ogjort. för jag tror jag ändå tagit rätt beslut. men att jag ska ha så svårt för att hitta någon med samma syn på livet som jag själv är jobbigt. rent ut sagt en pina. och som jag har försökt, gång på gång. med den ena och den andra och den tredje. men det är alltid något som går imot och något som inte stämmer. något som gör att tanken "hela livet" ger mig så kalla kårar att jag vill springa maratonlopp till antarktis trettio gånger fram och tillbaks.

på samma gång som ja brottas med känslan över att jag vill ju ha någon. men rätt. rätt för mig. så som jag vill leva och som jag vill fortsätta framåt i livet. varför ska detta vara så svårt för mig att få till i livet?

och jag vet att ni äldre som läser tänker just på min ålder mot eran. men se er tillbaks till när ni var som jag. och jag lovar ni ser en stor skillnad. hade ni inte barn så hade ni i alla fall man och antagligen ett hem i alla fall. och kontexten är annorlunda självklart, men längtan behöver inte vara annorlunda från eran tid till min. och kanske har jag mera val och mera frihet men vem är ni eller jag att säga vad det kommer ge mig i framtiden? och vem som kommer vara lyckligast i slutändan?

jag kan lika väl stå där själv med min utbildning och valt bort allt annat för...?? utbildningen?

ja..det här är nog ganska tragiskt inlägg att läsa, men det är just vad jag funderar på. och född från två tänkare så är det inte särskilt konstigt att detta ärvdes till mig heller. dessa tankar och funderingar som ibland förknippas av andra som klokhet och förstånd men många gånger ifrågasätter jag detta starkt.

tittade på ett par idag som var inne i affärn. de skulle starta akvarie. killen hade haft innan och var påläst sen innan. tjejen skulle ha vit sand. det ända ja hade var naturvit. passade inte till inredningen hemma säger tjejen. det stör. och hon ville gärna ha en speciell plast dekoration också som vi inte hade. och killen ojade sig och kunde knappt välja växter för att han misstänkte att det direkt skulle vara fel om han valde. när ja föreslog en växt ville han inte ha den, men sen kom tjejen och sa att den ville hon ha. då valdes han den ändå tillslut. verkar trivialt kanske, men ja förstår inte hur man orkar. hur väljer man akvariesaker 100% efter hur vardagsrummet är inrett?

det är inte inredningsdetaljerna ja stör mig på, men den uppenbara synen om att hon bestämmer och han säger ja för att det inte ska bli livat även fast han sitter med kunskap. ja... deras förhållande kanske inte helt bygger på vad ja såg idag. men ändå, där stod de med en 4-5 åring. hur fasen klarar de att vara så länge när de inte ens kan samsas om inredningsdetaljer eller växter i ett akvarium utan att de ska bli sura miner och diskussioner?!

nä nu ska jag sluta skriva om jag vad ser och inte förstår. dags för sängen, som för mig mot morgondagen och fortsatt arbete med skolarbeten som tydligen ska föra mig framåt någonstans, någonvart...

den inneboende är borta och nycklarna ligger på bordet här brevid. jag dricker en öl och försöker förstå. är jag faktiskt äntligen själv?

lägenheten har ja städat och pyntat i några timmar nu. det luktar gott av alla ljusen och ölen smakar ljuvligt.

det är väldigt väldigt länge sedan ja kände mig så här fri. mitt liv, min bostad... mitt,mitt, mitt!!!!

känslan går inte att förklara. det var många år sedan ja var så här ensam på ett positivt sätt menat.

firandet får ja spara tills imorgon kväll. ska handla en flaska vin och bara sitta och mysa hela kvällen i min 67 kvadrat stora lägenhet som ja helt basar över själv. 67 kvadrat??? när någonsin har ja haft så här mycket yta själv?? aldrig tror jag. men först på dagen ska ja göra några timmar på jobb, men sen jäklar!!!! LYCKAN ÄR TOTAL!!!!!

så här vackert var det i går kväll vid 21.00 tiden. bilden tagen av Marie-Anne.